Efter att ha fallit till föga för elevernas önskan att se filmen Troja på lektionstid kan jag hittills konstatera att den är bättre än förväntat. Det jag fr.a gillar med krigsframställningen är att det inte tas parti för någondera parten, vilket jag hade befarat. Och när eleverna inte vet vem de ska hålla på i närkampen, bekräftas det ytterligare (även om det också kan bero på att de tycker att Hektor och Akilles är lika snygga).

En undran jag alltid har haft kring den enorma trähästen är hur det ser ut inuti den. Hur ligger männen? Kanske i små alkover, eller bara huller om buller? Och blir det inte väldigt jobbigt att ligga där, för de får ju vistas i hästen rätt länge? Hur är lufttillförseln? O.s.v.  Å andra sidan är ju detta sagans värld, så frågan är väl lika korkad som den om hur vargen egentligen kan prata med Rödluvan...

Fast hur som helst tyckte jag nog att boken var bättre...

Trevligt att man har översatt Catullus dikter på nytt! Latineleverna undrar ju ibland vad "och ej akta ett enda vitten värdigt allt vad skraltiga gubbar därom glunka" kan tänkas betyda. 

Trevlig att läsa var även Bob Hanssons Gunnar, som, i enlighet med Jessica Gedins kommentar, gärna fått skippa sista avsnittet. Visst har jag förståelse för författarens önskan att låta oss ta del av hela sanningen, men illusionen av fiktion räckte gott. Det var ett bra slut.

Nu blir det Steven Saylors Romersk blod (deckare läses endast om de utspelar sig under antiken och/eller konsumeras på annat språk än modersmålet - denna uppfyller lyckligtvis båda kriterierna) som tynger mitt substitut för nattygsbord en tid framöver...

Det var dags för lite 80-talsnostalgi i lördags. Med en lugg stor som ett hus, illturkos ögonskugga samt ballongklänning dansade jag loss till Sabrina och Trance Dance. Merparten av festdeltagarna, som för övrigt var nästan normalt klädda, ville till min förskräckelse ge sig ut på lokal, och jag lät mig övertygas. Väl på danshaket upptäckte jag att jag faktiskt fick ovanligt stor uppmärksamhet av det manliga könet.

-Aha, tänkte jag. De ser att jag är utklädd!

Men nej, mina förklaringar ställde snarast till med mer huvudbry. Tydligen har den manliga populationen i vår stad inget som helst gehör för moderekommendationer eller frisyrtips. Tack och lov fick jag några tveksamma blickar från en och annan kvinnlig individ, annars hade jag troligen fortsatt med denna framgångsrika frisyr, i strid med allt jag vet om kombinationen skönhet/hårspray, vilket inte är litet, emedan jag under nittiotalet var med om att krympa ozonlagret avsevärt.

Kul var det i alla fall...