Januari lär ju vara den fattigaste månaden, särskilt veckan för löning. Men jag vill härmed hävda motsatsen. Sällan har jag haft så litet månad kvar i början på pengarna. Låt mig förklara:

Anledningen till detta omvända förhållande torde vara rean. Rean gör det till en plåga att besöka shoppinginrättningarna. Rader av märkliga plagg i storlekar du inte visste existerade. Eller rader, jag menar osorterade högar som man tvingas forcera för att nå fram till den minimala avdelningen för nyinkommet. Nöjet blir, litotetiskt talat, således reducerat, liksom butiksbesöken, men icke summan på kontoutdraget. Quod erat demonstrandum.

Det leder mig till nästa problem, som består i att finna outfits som passar till de söta små handväskor som inhandlades i december, vissa ännu ej använda av denna orsak.

(Observera dubbeltydigheten i rubriken.) 

Läste Hedda Gabler under lovet, vilket fick mig att ställa den retoriska frågan om varifrån dåtidens nordiska dramatiker fick sina föreställningar om tjejer: Alla kvinnor handlar utifrån ondskefulla nycker. Empati finns inte i vår föreställningsvärld. Att samleva med någon är att alltid strida för att få sin vilja fram, kosta vad det kosta vill. Basta. Sen kanske jag skjuter mig, men i alla fall...

För övrigt tyckte jag nog att dramaserien om den där andre inte riktigt levde upp till förväntningarna. Inte kan de väl ha pratat så där? Och Röda rummet finns ju dessutom redan dramatiserad.