Carl-Johan Vallgrens nya bok, Kunzelman och Kunzelman handlar om en konstförfalskare. I SvD berättar skriftställaren själv om svårigheterna med gränsdragning mellan falskt och äkta:

"Det är till exempel svårt att prata om falskt och äkta i dagens konstsfär av ready-mades, samplingar och parafraser. Dessutom finns det mycket annat oäkta, alltifrån plastikopererade människor till förfalskade livsstilar som säljs in till folk, säger Carl-Johan Vallgren."

Inte blir det mindre förvirrande då densamme Vallgren i en tidigare roman, Den vidunderliga kärlekens historia, själv försökt sig på en språklig illusion, som med hjälp av bisatser, ordval - kort och gott stil, skall bringa läsaren till en annan tid. (Kanske är det också någon som sett likheter mellan denna roman och Süskinds Parfymen?)

Den stora skillnaden är väl aemulatio, utan vilken imitatio står sig platt och originalet efterfrågas.