Integrationsministern uppmärksammar idag de stora betygsgap som finns mellan inrikes och utrikes födda och menar att det är skolan som inte gör vad den ska, d.v.s att genomföra den skolpolitik som förs. Här ingår att få upp gymnasiebehörigheten, som är särskilt låg hos utlandsfödda. Björklunds medicin heter "svenska svenska svenska" samt integration till varje pris. Då kommer skolan att lyckas, siar JB.

Ylva Johansson, som är oppositionens talesperson i skolfrågor, menar att skolorna inte längre får de extra resurser som krävs för att få upp antalet gymnasiebehöriga och att ett exempel på åtgärder skulle kunna vara undervisning på modersmålet i vissa ämnen (främst kärnämnena svenska, engelska och matematik, som är de ämnen som än så länge ger just gymnasiebehörighet).

Om Björklund baserade sina reformer på forskning i stället för hemmasnickrade teorier, skulle han upptäcka att vi lär oss bäst på vårt modersmål, vilket får mig att heja på Johansson i denna fråga. Och hur viktig integration än är, så har jag svårt att se hur en lärare med en klass på 25-30 elever ska kunna nå fram till dem med språkluckor i t.ex samhällskunskap eller matematik, vilket är ett högst reellt problem i den vardag jag vistas i.

Jag håller givetvis med Björklund om att kunskap i svenska är en viktig förutsättning för integration, men finns det inte en poäng i att det man lär ut ska nå fram till eleven?