Nugae

Alla inlägg under juli 2010

Av Hanna Matilda - 21 juli 2010 00:24

Den första solstrimman landar på min balkong vid ett-tiden. Jag får luta mig litet ut för att bländas av den, men brukar trots höjdskräck (jag bor ju på andra våningen) trycka upp mig mot räcket för att kanske bli litet brun. Medan jag fäller bak ryggstödet går signaturen till Sommar i P1 och jag låter nostalgin föra mig tillbaka till barndomens somrar, där samma melodi blandades med mors slammer i köket. I min radioapparat får jag också det där skräniga, burkiga ljudet, som man knappast uppnår genom att streama via hemmabiohögtalaranläggningen.


Andres Lokko var idag programmets värd och mina förväntningar var höga - han brukar ju faktiskt ha något att säga. Och det hade han också. Jag fick bl.a höra om hur hans modersmål invaderats av anglocismer på syntaktiskt, morfologiskt och lexikalt plan. Inte fonologiskt, i alla fall inte än. Fast så himla mycket mer vet jag inte riktigt om han sade egentligen, eftersom merparten av sändningstiden upptogs av musik. Det kändes litet som ett P3-program, där ämnet kan vara intressant, men där man så fort man närmar sig 10 sekunders prat sätter på en poplåt. Frustration, kom till sak!


Det är därför jag lyssnar på P1. Mycket snack, ingen musik. Programmen handlar om språk, ekonomi, historia, litteratur. Und so weiter. Man låter sakkunniga komma till tals i stället för att låta lyssnarna ringa in och berätta om något pinsamt de har gjort. Under en roadtrip med farsan och syrran försökte vi lyssna på P3, men fick helt enkelt nog av könsord och tryckte in ett kassettband med  typ Flamingokvintetten istället. Ni fattar.


OK, nu kanske jag överdriver något, men min poäng, Andres, är: Litet mer prat och litet mindre musik nästa gång! Tack!


P.S Jag gillar musik. Ibland åtminstone.

Av Hanna Matilda - 16 juli 2010 13:03

Medan Argentina tar sitt förnuft tillfånga och legaliserar samkönade äktenskap, passar Vatikanen på att klassa prästvigning av kvinnor som kätteri. Och så tror vi att det är islam som är dom omoderna...

Av Hanna Matilda - 11 juli 2010 23:57

På en husvägg i centrala Sarajevo har någon klottrat på svenska: Glöm aldrig Srebrenica! Idag, 11 juli, är det femton år sedan de Mladic-ledda serbiska styrkorna intog staden och de alltför underlägsna holländska FN-trupperna överlät den muslimska befolkningen åt ett ofattbart grymt öde.


Juni 2010. En resa i studiesyfte med kollegerna tar oss till Bosnien. Med basläger i Sarajevo tar vi oss runt i det förtrollande bosniska landskapet. Stundom minerad terräng, stundom turistparadis. Alltid kulhålen i husen.



Österut, mot Srebrenica. Vackra vägar, med gröna kullar och betande får, vilket leder tankarna till en Bollywoodfilm inspelad i Schweiz. Skönheten är emellertid extremt förrädisk, vilket dödskalleförsedda avspärrningar längs vägen gör oss varse. Vår guide tror att det kommer ta runt 50 år innan landminorna är borta. Vi stoppas också på vägen av ordningsmakten, som först talar om vägarbete, men när trafiken väl släpps på, verkar det snarare handla om minröjning. De medresenärer som har bott i trakten menar att allt är båg och att man egentligen vill försvåra framkomligheten i och med uppmärksammandet av att det i år är 15 år sedan massakrerna på över 8000 bosnienmuslimer. Den bosniska landsbygden är som sagt vacker, men det går nästan inte att åka igenom en enda by, där husen inte är sargade av kriget.


När vi några timmar senare når Potocari, platsen utanför Srebrenica som hyser gravfältet och minnesplatsen över de mördade, är det svårt att hålla känslorna stången. Området är groteskt till sitt omfång och listan över offren breder ut sig till obegriplighet. Tysta går vi runt och försöker fatta.


En lokal ciceron tar oss med över vägen, till en tom fabriksbyggnad, där muslimer från området sökte skydd hos FN, en frizon som snart skulle bli skådeplats för organiserandet av de följande massakrerna. Nu är fabriken istället en plats för hågkomst, de kvarvarandes berättelser och minnet av de döda. Man visar oss en dokumentär om de där julidagarna för femton år sedan, om kvinnornas hopp att få återse sina makars och söners benknotor, som kan ha blivit utspridda i olika massgravar, sedan man flyttat runt liken för att försvåra identifiering. Montrar med de mördade männens historier, deras tillhörigheter. En näsduk. Ett fickur...


Staden Srebrenica domineras idag av serber, men många muslimer har valt att  trots allt knyta ihop då och nu, att återvända till platsen där de levt sina liv, men kanske framför allt att stanna nära sina döda. Återvändandet kulminerar under dessa minnesdagar och uppmärksammas världen runt. Försoning verkar dock avlägsen.


Av Hanna Matilda - 8 juli 2010 20:10

Bloggtorka, jag vet. Inspirationen har inte valt att infinna sig samtidigt som internetuppkopplingen behagar fungera. Hursomhelst befann jag mig häromdagen på Gustav III:s antikmuseum på Stockholms slott, ett museum vars främsta skrytobjekt består av hellenistisk skulptur, inhandlad i Rom av ingen mindre än Gustav själv (jodå, han fick pröjsa en hel del).


Den mindre hallen hyser bl.a porträtt av olika kejsarfamiljemedlemmar, även om den som namnat porträtten visst chansat en del. Den större salen var ursprungligen planerad som växthus, fastän Tessins tänkta medelhavsvegetation klimathotades svårt av den nordiska väderleken. De enorma fönstrena ger i alla fall ett bra ljusinsläpp på de nio muserna som tillsammans med Apollon och Minerva hamnar i blickfånget när vi beträder galleriet.


Längst bort i salen ligger Endymion, larger than life,  och sover sin eviga sömn, "skön med lågande hy och slutna ögon". Vår ciceron låter sig tjusas av berättelsen om den gudomliga Selene och den alltför mänsklige Endymion och drar paralleller till Twilight (den omöjliga kärleken mellan Bella och Edward samt att både Edward och Endymions marmorkropp faktiskt glittrar). Skulpturens äkthet är omtvistad och det ryktades att påven lurat på kungen en samtida kopia, men sakkunniga verkar nu överens om att det rör sig om ett romerskt verk, dock med tillägg från 1700-talet.


Vi får se några uppmuntrande exempel på recycling: en familjegravurna återanvänd som fontän, en satyr som omarbetats till Agrippas och Julias son Lucius, som med ett misstänkt lågt hårfäste avslöjar de forna hornen, nu överhöljda av lockar. Också en av muserna verkar ha ett annat förflutet - hennes dansmoves verkar fordom ha varit tänkta som ett stadigt tag i en vattenurna. Och omgiven av de nio muserna ståtar Apollon, vars fejs är slående likt kung Gustavs, den upplyste despotens, eget.


Gustav III:s antikmuseum håller bara öppet under sommarhalvåret; vintertid rekommenderas istället/också Medelhavsmuseet.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärt

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards