När jag var i sjuttonårsåldern påminde mina litterära engelskspråkiga alster

stilistiskt snarast om James Joyce. Skryt lagom, kanske du tänker, men det var

inte jag som sa det, utan nätsidan "I write like", där man kan mata in några

meningar på engelska och få dem analyserade och jämförda med den litterära bank som till största andel torde innehålla manliga skriftställare, då inga av mina

resultat ger kvinnliga stiltvillingar. Min engelsklärare anno -95 har också

givit mig omdömet "very good fluency", så då kan man ju kanske förstå

kopplingen till Joyce *behagar skämta*.

Jag provar ytterligara några meningar från samma gymnasienovell som jag utan

låtsad blygsamhet valt att kalla "Portraits" och får resultatet H.P Lovecraft.

Inte illa! Joyce OCH Lovecraft på samma fyra sidor. Stream of consciousness

korsat med skräck - borde kanske satsat på en annan karriär.

Ett av mina tidigare alster, med tvångsrubriken "A sleepless night" (ålder 16)

påminner mer om Charles Dickens. Det kan man ju lättare förstå, men ändå.

Viginia Woolf skriver visst också som Dickens, visar det sig, men det tror jag

nästan enbart hänger ihop med att ifrågavarande novell frekventeras av ordet

"mantelpiece", vilket känns som ett utpräglat dickenskt ord.

Sen tar jag istället fram novellsamlingen av Somerset Maugham - med resultatet

Nabokov. Maugham skriver som Vladimir Nabokov. Han med Lolita alltså. Okidoki.

Jag har verkligen ingen aning om banken jämför ordförråd, meningsbyggnad eller

antalet semikolon, men det känns ju väldigt vetenskapligt det här, särskilt som

mitt sista experiment får en annan signifikans. Jag matar in några rader ur

Byrons Don Juan - med resultatet Mary Shelley! Jag visste det! Romantikens

kvinnor har fått stå tillbaka länge nog - nu är det bevisat att den främsta av

diktarna vid Genèvesjön den där sommaren 1816 ingalunda var Byron eller Percy

Shelley; de ville alla egentligen skriva Frankenstein. Vilket de kanske också

gjorde.

Vem skriver du som?

Vladimir och Somerset - intill förväxling lika?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Nu faller dagg och nu stiger sol. Kan du höra?   Jag sitter på stenen intill din grav, håller en blomma i handen. Den ska jag lägga i gräset rakt över platsen där vi grävde ned din aska, precis innan marken frös. Kan du känna hur ja...

      Göteborgs Universitets humanistiska fakultet har beslutat att upphöra med sin grundutbildning i italienska från och med våren 2013. Italienskan inrättar sig således i den långa raden av språk som nyligen lagts ned, nämligen bosniska, kroa...

Tehataren tycker att man ska skilja på innan och före och ger i vädjande ton, utan invektiv, goda skrivråd om hur man kan tänka för att kunna använda de båda orden korrekt. För att göra det hela lite mer teoretiskt, tycker jag att vi tar en titt på g...

Lisa Magnusson häpnar i ett blogginlägg över sin egen generaliserande analys av Håkan Juholts problematik - att han är en gubbe med mustasch. Egentligen är det en briljant analys, men kräver kanske lite nyansering. Hon menar i sitt följande resoneman...

Vid studieresan till Island 14-20 juni deltog undertecknad med kolleger vid en föreläsning om språkvård med Ari Páll Kristinsson från Árni Magnusson-institutet. Föredraget hölls på Háskóli Íslands och vi hade nästlat oss i bland studenter från hela N...