Nugae

Direktlänk till inlägg 24 juni 2012

Så långt näsan räcker eller varför man ska läsa fornkyrkoslaviska

Av Hanna Matilda - 24 juni 2012 18:07




Göteborgs Universitets humanistiska fakultet har beslutat att upphöra med sin grundutbildning i italienska från och med våren 2013. Italienskan inrättar sig således i den långa raden av språk som nyligen lagts ned, nämligen bosniska, kroatiska, serbiska, bulgariska, hebreiska, tjeckiska, polska, slovenska och nederländska. Fler språk - ryska, klassisk grekiska och fornkyrkoslaviska - sätts under vidare utredning, då få har sökt dessa utbildningar och de inte bär sig ekonomiskt.

Förra året var det Svenskt Näringsliv som ifrågasatte humaniorans värde. I år är det lärosätena som behöver påminnas om språkens betydelse i humaniorans tjänst. Fast egentligen tror jag att de vet; under finansiell press och nedskärning av antalet studieplatser är det dock lätt att tänka kortsiktigt.

Vilka språk är värda att lära sig? Är det de språken som talas av flest människor? Det finns visst en poäng i det, då språkets främsta syfte är kommunikation, även om fler än jag själv kan uppskatta skönheten i ett rikt kasussystem eller olika språks sätt att uttrycka aktionsarter. Ju fler som kan språket, desto fler kan du alltså tala med. Om dessutom alla lärde sig engelska, så skulle vi ju bara behöva ett enda språk för att prata med alla i hela världen - skulle inte det vara toppen? Nja, alltså språk funkar ju inte riktigt så. Språk förändras, utvecklas efter talarnas behov och sätt att leva. Engelskan som talas i ett hörn av världen skulle efter en tid skilja sig ganska markant  från den som talas i ett annat hörn. Ordförrådet skulle skilja sig åt. Form- och ljudlära skulle ta olika vändningar. Dessutom misstänker jag att motivationen att lära sig just engelska kan se lite olika ut beroende på ens förhållande till dess talare, länderna de representerar och deras politiska agerande, både historiskt och i nutid. Så, snälla, låt oss avfärda detta utomordentligt naiva argument med de orden.

Kommunikation är alltså det primära syftet med språkstudier. Men kommunikation måste ju inte bara ske mellan människor här och nu - genom studiet av äldre skrifter kan vi också sätta oss i kontakt med människor där och då. Vad de tänkte. Vilka misstag de gjorde. Vilka lärdomar de drog. Och språket är det medel med vilket vi formulerar våra tankar och lär oss nya saker. Även de döda språken och språken som har lite färre talare än låt säga mandarin eller spanska kan i det perspektivet vara värda att studera, trots att vi inte kommer att författa några offerter på fornkyrkoslaviska.

Venanzio skriver i sitt försvar av antik grekiska: Det har ett värde i sig att Sverige har experter som kan förhålla sig objektivt till alla sorters källmaterial på grekiska, inte minst för att de förmår sätta verken i ett större sammanhang och på så sätt fungera som ”guider” för dem som saknar kunskaper i språket. [---] Att olika människor behöver grekiska för att göra ett bättre arbete inom andra ämnen är det andra viktiga skälet att behålla undervisning i antik grekiska.    

Det här gäller givetvis inte bara grekiskan, utan även andra språk som fungerat som t.ex religiösa eller vetenskapliga linguae francae. Att bara lita till redan översatta texter är inte gott nog för ett universitet, där kraven på textkritik måste vara höga. Översatta texter är tolkade texter, det vet alla som någonsin försökt sig på den konstarten. Språkliga, pragmatiska och kulturella/tidsbundna aspekter ska alla tas i beaktande, varför övriga discipliner bör ha nära samarbete med språkvetenskapen; hur omöjligt ter det sig inte att skriva en avhandling i antik historia utan att ha en grecist eller en latinist till hands? Även italienskan har haft en framträdande roll inom vissa vetenskapliga områden - en icke obetydlig del av latinforskningen är författad på just italienska, som från årsskiftet alltså inte kommer att åtnjuta någon tillväxt i Göteborg. Inga nya lärare i italienska eller översättare kommer det heller att bli i framtiden.

Språken äger därmed en betydelsefull roll i de humanistiska vetenskaperna. Men den krympande språkkompetensen på GU ser jag även som en del av humaniorans problem att försvara sin existens bland kraven på söktryck, hög genomströmning och lönsamhet. Den humanistiska bildningen är inte särskilt kommersiell, inbringar inga patent, utan jobbar långsamt och långsiktigt med kunskap om människan, vår historia, våra trosföreställningar o.s.v och bidrar till ett samhälle som sörjer för andra värden än dem som kan räknas ihop av Anders Borg. Med ett kortsiktigt perspektiv kan man kanske ifrågasätta varför vi ska satsa våra fattiga tillgångar på att utbilda religionsvetare eller latinister. I det lite längre loppet kan det stå oss oerhört dyrt att negligera värdet av humaniora.

Vårt minne är kort, alltför kort. På bara några decennier lyckas vi glömma vad som igångsatt de stora tragedierna orsakade av människan. I tajta ekonomiska tider är det lätt att skylla på den andre, den som är annorlunda, den som inte bidrar eller den som det går lite för bra för. Tendenserna är tydliga idag - i parlamenten runtom i Europa har vi släppt in främlingsfientliga krafter. Vår egen statsminister räknar bort invandrarna för att snygga till statistiken, ungefär som man räknade bort jympan i slutbetyget, eftersom det sänkte medlet. Överklasshatet har också tagit oväntade och omänskliga proportioner. Min poäng är att humanioran är livsnödvändig i byggandet av ett socialt hållbart samhälle, vilket tyvärr inte är någon självklarhet i ett Europa där ekonomerna är de nya profeterna och där det har blivit okej att bara tänka på sig och sin egen pensionsförsäkring. Där den humanistiska aktien har rasat till noll. Den stora krisen är egentligen inte den ekonomiska, utan den som handlar om hur vi ser på vår nästa.

Medan jag sörjer italienskans frånfälle hoppas jag på bättre tider, inte bara gällande universitetens ekonomi, utan hur vi uppskattar de värden som förvaltas av och genom den humanistiska vetenskapen. Och om du vill göra den här jämmerdalen till en lite bättre plats att vistas på, läs en kurs i fornkyrkoslaviska.


Fler inlägg i ämnet:

Venanzio

Ola Wikander

Inger Enkvist




 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Hanna Matilda - 25 juli 2013 10:19

      Nu faller dagg och nu stiger sol. Kan du höra?   Jag sitter på stenen intill din grav, håller en blomma i handen. Den ska jag lägga i gräset rakt över platsen där vi grävde ned din aska, precis innan marken frös. Kan du känna hur ja...

Av Hanna Matilda - 29 februari 2012 18:56

Tehataren tycker att man ska skilja på innan och före och ger i vädjande ton, utan invektiv, goda skrivråd om hur man kan tänka för att kunna använda de båda orden korrekt. För att göra det hela lite mer teoretiskt, tycker jag att vi tar en titt på g...

Av Hanna Matilda - 7 januari 2012 09:45

Lisa Magnusson häpnar i ett blogginlägg över sin egen generaliserande analys av Håkan Juholts problematik - att han är en gubbe med mustasch. Egentligen är det en briljant analys, men kräver kanske lite nyansering. Hon menar i sitt följande resoneman...

Av Hanna Matilda - 5 september 2011 21:27


Vid studieresan till Island 14-20 juni deltog undertecknad med kolleger vid en föreläsning om språkvård med Ari Páll Kristinsson från Árni Magnusson-institutet. Föredraget hölls på Háskóli Íslands och vi hade nästlat oss i bland studenter från hela N...

Av Hanna Matilda - 24 augusti 2011 21:00

I ett debattinlägg på SvD tar SD-kvinnorna (de enda?) Carina Herrstedt och Therese Borg upp frågan om hot och våld mot kvinnor, i synnerhet hot mot kvinnliga politiker vars röster därmed riskerar att tystna. Därtill efterlyses hos justitieminister As...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärt

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards