Nugae

Inlägg publicerade under kategorin Fåfänglighet

Av Hanna Matilda - 19 april 2011 09:41

Tatueringssäsongen är här. När solen börjar värma lite och svensken, efter att han dragit av sig täckjackan och tjocktröjan, får syn på sin nästintill genomskinliga hud, drabbas han tvivelsutan av en stark lust att pryda den med allehanda budskap i frakturstil. Och det ska vara på latin.


Vissa väljer sig ett klassiskt citat, kanske något av Horatius (Carpe diem) eller en vergiliansk eklog (Amor vincit omnia). Andra vill ha något mer originellt och trycker in en lätt förvanskad vers ur Vulgata i Google translate - ett vågat tilltag, om du betänker att du ska ha din tatuering ett tag. Allt latin som finns på nätet bör för övrigt hanteras med största försiktighet, eftersom det inte sällan är avskrivet ett antal gånger. Tyvärr finns det en hel del övrigt att önska i fråga om källkritik och kasussuffix på flashbacks "tattueringstrådar", varifrån latinister och övriga lingvister håller sig på behörigt avstånd.


Därför vänder man sig till mig. Latinfröken. På en vecka har tre förfrågningar ramlat in, alla från personer som jag har svårt att säga nej till. Min princip är att jag inte gör dylika översättningar längre, men om exempelvis en ex-student har gjort ett ärligt försök på egen hand och bara vill kolla med mig innan hon så att säga lägger sig under nålen, så kan jag tänka mig att ställa upp. Om jag har tid. Och sällan utan en grammatiklektion (det är ju det som är det roliga). Och man har ju avstyrt en och annan grammatisk härdsmälta om man säger så.


Avslutningsvis tänkte jag bjuda på några exempel, inte från de tabbar jag räddat, utan från den aldrig sinande källan Internet. (Det blir f.ö roligare om man söker på "tattuering"):


Omnium contra omnes - Glömt något? Typ ett viktigt huvudord?

Citius, alius, fortius - En liten bokstav ramlar bort och kvar blir rappakalja.

Nosce le ipsom - Devisen från athenarnas skattkammare har visst blivit svår att läsa i svanken.

Digno de amor - Amanda försöker översätta sitt latinska namn till latin med maskinöversättning?

Av Hanna Matilda - 9 december 2010 20:49

Hörde lite fel förut, när Kulturnyheterna kommenterade årets Anna Nordlanderpris.

Av Hanna Matilda - 25 oktober 2010 20:40

När folk ringer och frågar vad man gör så svarar man "inget särskilt". Men i själva verket tittar man på:


  1. Våra bästa år
  2. Top Model
  3. Jersey Shore
  4. The Hills
  5. Det okända

(utan inbördes rangordning)

    

Av Hanna Matilda - 12 oktober 2010 22:09

Ett stycke vardag:


Härligt med en ledig tisdag! Träffade C. och lilla O. på stan för en fika i solskenet. C. lämnade mig för en kort stund ensam med lilla O. Där stod jag med en latte i ena näven och barnvagn i den andra. Folk tittade. Tänk om de trodde att jag var en ... just det, lattemorsa, en roll som jag har mycket svårt att identifiera mig med. Latte - ja. Morsa - nej.


Lyckligtvis återvände C. innan jag stressat upp mig alltför mycket och vi travade bort mot parken och rosariet för att avnjuta latte, sol och skvaller/nyheter. Lilla O. verkade nöjd med tillvaron precis som resten av sällskapet. Vi kollade in några knarkare som körde moped och drack öl. Och man ba: "Var är snutarna?"


Sen tittade jag in på skönhetsbutiken och expediten frågade hur det hade gått med presenterna. "Jättebra, tror jag" sa jag och undrade vad hon syftade på *förvirrad*. Hursomhelst kom jag därifrån med en påse dyra crèmer och nagellack - lycka på burk.

Av Hanna Matilda - 5 oktober 2010 20:41

Apropå Jimmie "jag ångrar ingenting" Åkessons utstörtande ur storkyrkan tidigare idag, så kan man fråga sig:


Verkligen?

Ingenting?

Inte ens knätofsarna?


  

Av Hanna Matilda - 27 augusti 2010 19:27

Det blev till att handla litet kläder nu när lönen trillat in. Resultatet: en underbar, slirvig blus med blomster på och en klänning som jag dealade till mig ett bra pris på. Samt löpartights.

Av Hanna Matilda - 24 augusti 2010 22:18

När jag var i sjuttonårsåldern påminde mina litterära engelskspråkiga alster

stilistiskt snarast om James Joyce. Skryt lagom, kanske du tänker, men det var

inte jag som sa det, utan nätsidan "I write like", där man kan mata in några

meningar på engelska och få dem analyserade och jämförda med den litterära bank som till största andel torde innehålla manliga skriftställare, då inga av mina

resultat ger kvinnliga stiltvillingar. Min engelsklärare anno -95 har också

givit mig omdömet "very good fluency", så då kan man ju kanske förstå

kopplingen till Joyce *behagar skämta*.


Jag provar ytterligara några meningar från samma gymnasienovell som jag utan

låtsad blygsamhet valt att kalla "Portraits" och får resultatet H.P Lovecraft.

Inte illa! Joyce OCH Lovecraft på samma fyra sidor. Stream of consciousness

korsat med skräck - borde kanske satsat på en annan karriär.


Ett av mina tidigare alster, med tvångsrubriken "A sleepless night" (ålder 16)

påminner mer om Charles Dickens. Det kan man ju lättare förstå, men ändå.

Viginia Woolf skriver visst också som Dickens, visar det sig, men det tror jag

nästan enbart hänger ihop med att ifrågavarande novell frekventeras av ordet

"mantelpiece", vilket känns som ett utpräglat dickenskt ord.


Sen tar jag istället fram novellsamlingen av Somerset Maugham - med resultatet

Nabokov. Maugham skriver som Vladimir Nabokov. Han med Lolita alltså. Okidoki.


Jag har verkligen ingen aning om banken jämför ordförråd, meningsbyggnad eller

antalet semikolon, men det känns ju väldigt vetenskapligt det här, särskilt som

mitt sista experiment får en annan signifikans. Jag matar in några rader ur

Byrons Don Juan - med resultatet Mary Shelley! Jag visste det! Romantikens

kvinnor har fått stå tillbaka länge nog - nu är det bevisat att den främsta av

diktarna vid Genèvesjön den där sommaren 1816 ingalunda var Byron eller Percy

Shelley; de ville alla egentligen skriva Frankenstein. Vilket de kanske också

gjorde.


Vem skriver du som?



    

Vladimir och Somerset - intill förväxling lika?

Av Hanna Matilda - 1 augusti 2010 22:05

Alla snackar om Mad men-effekten. Serien har haft ett minst sagt övertygande genomslag i modemagasinens stilguide som hyllar den fylliga kvinnan, förkroppsligad av Joan, Peggy och sekreterarkollegerna på Sterlings och Coopers kontor. I höst förväntas moderna tjejer ikläda sig the "new" look som bejakar deras yppiga barm och deras kurviga bakdel. (Fast låt mig bara säga att så länge det är en trend, som i vår byts ut mot anorexia chic, så har ingenting uppnåtts.)


Än så länge har dock ganska få haft något vettigt att säga om seriens innehåll, d.v.s själva dramatiken. Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver i artikeln Såsom i Norden (Expressen kultur) om Mad mens släktskap med O'Neill, Ibsen och Bergman. Relationerna karaktärerna emellan gestaltas oftare genom handlingar och tystnader (show, don't tell) än genom repliker, vilket medger en viss intelligens hos tittaren och tillåter njutning för oss som tröttnat på snabba amerikanska kriminalserier som berättar allt på en gång. Så här var det åtminstone i de två första säsongerna av Mad men, som jag helt enkelt inte kunde få nog av. Tredje omgången uppfattade jag emellertid som mer pratig. Pladdrig kanske är en överdrift, men isberget under t.ex Peggys "Of course" börjar skymta.


Ringskog Ferrada-Noli:

Det som Elle, lifestylebilagor och rodeobloggare kallar hemmafrutrend - 40-talsuttryck, muffinsglasyrer och allmänt kakbak i klänning - kallar resten av världen backlash. Det finns inget modernt i det. Att ta den eminenta berättarkonsten i Mad men som gisslan och ha som bevis för att det är bra med riktiga män och kvinnor är bara sorgligt. Mad men är inte könsrollsromantisk. Betty Drapers midja, Joans byst och Dons skjortlådor är snarare symtom på en krånglig tid.


Nu hoppas jag på en fjärde säsong med mer kvalitetsdrama, så att serien inte slutar som ett dokument över 60-talsrealia.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärt

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards